Search blogs.se

  • frk sötsur

    mode

    Hej på er! Jag inser att jag inte kommer hinna blogga här just nu så ni hittar mig på tumblr och Instagram som vanligt. Puss!

  • The problem with communicating feelings

    Det är så svårt att kommunicera det man känner ibland, att säga hur man känner. För det är ju så här, det får inte vara för mycket känslor, då är man crazy banana, den hysteriska tanten eller den frireligiöse pastorn. Det får inte heller vara för lite känslor, då är man bara astråkig. Hur gör man då om man har en massa känslor som man vill sätta ord på utan att bli tolkad som en crazy banana-frireligiös-hysterisk tant? Jag vill ge genuin positiv feedback till andra. Anledningen? Jag ser att andra är kreativa, gör bra saker, skriver vackert, tar fina foton eller är roliga och varför i hela friden ska jag hålla tyst om det! Efter att jag skrev "Friday love bombing"-inlägget igår, så kände jag bara...nä, vad pinsamt, så här kan man ju inte skriva. Att skriva så positivt, det är väl inte helt normalt! Jag kände mig helt enkelt dum. Att ta ett litet steg från den ordinära och vardagliga lagomheten kändes otroligt obehagligt. Ett litet steg med den extrema påföljden att det jag skrev istället för att uppfattas som seriöst och gripande, riskerade att uppfattas som galet, avvikande och konstigt. Det här steget är mycket litet, typ ett halvt myrbebis-steg.

    Jag hittade intressant forskning som gränsar till det här ämnet. Om vilken typ av kommunikation som påverkar människor och vilken de helst sprider vidare. Känslor är bra, kanske lite provokation, men att röra upp laddade känslor skapar obehag och kommer få negativ effekt på kommunikationen. Att gå över gränsen? Ah, hjälp, det är enbart negativt! Däremot, en bättre relation är bara positivt när det gäller kommunikation. Desto bättre relation, desto mer känslor och provokation är tillåtet. Det är alltså relationerna det hänger på!

  • Att manipulera sig själv

    Varje morgon tänker jag att jag ska ta det lugnt idag. Varje kväll tänker jag att, nä hä, det gick inte så bra idag heller. Nu börjar jag fundera på om jag håller på med någon väldigt sofistikerad manipulation av mig själv. För när jag tänker på det, så innebär att ta bort resultatfokus, ta bort krav och att försöka ha kul enligt teorin även att det blir ett gott resultat. Jag sysslar helt enkelt med ett väldigt manipulativt självledarskap.

    Ha! Nu kom jag på en till sak. Jag hänger i ett gäng, inte ett moppeåkande, kepsbärande gäng utan ett väldigt coolt....pa da da da...trumvirvel*...medelålders träningsgäng! Vad går det ut på? Springa några varv runt kiosken i byn, springa omkring och kasta ölburkar, springa och tjuvröka? Okej, jag må ha förlegade tankar om ungdomsgäng, men svaret är nej. Det vi gör är att vi lurar oss själv att träna. Kraven är ibland extremlåga. Mina krav sträcker sig ibland till att vara närvarande i fysisk form och vid rätt tid inför en aktivitet. Allt som händer efter det är en bonus.

    Ett himla bra sätt att manipulera sig själv till att röra på sig (och att bidra till en bättre värld!) är att hänga på min cykelutmaning! Sen skulle det vara kul att höra om ni brukar manipulerar er själva och på vilka sätt i sådana fall?

  • unselfie

    frksötsur

    Så här ser jag ut idag. Hur någon ser ut, hur kan det väcka så mycket hat? Särskilt hur kvinnor är och ser ut. Alltid, alltid är det någon som ska tala om, trycka ner! För kort kjol, för putande läppar, för tjock, för smal, för mycket smink, för fina kläder, för fula kläder, så får man inte ha och så får man inte göra. Sen finns det de där som säger, det är insidan som räknas, sluta ha smink, sluta klä er fint, ni är vackra som ni är! Man är väl som man vill, så länge man inte gör någon annan illa och jag har aldrig sett någon tonårig tjej peta ut ögat på någon med sina putande läppar. Snälla, sluta istället bara tala om vad andra ska göra, hur andra ska se ut och vara! Det är ens mänskliga rättighet att vara och se ut precis som man vill utan att någon ska trycka ner, kränka, slå eller våldta. Nä, en kampanj mot mobbing borde uppmärksamma varför du blir upprörd över hur någon annan ser ut! Om vi kanske kan komma till kärnan istället för att fortsätta ropa, sluta sminka er, sluta ta selfies, sluta puta med läpparna, sluta ha kort kjol...

    Mer om ämnet:
    Det är inte selfiens fel, Friends
    Friends ställer sig på mobbarnas sida
    Kritik mot Friend: Ni gömmer de mobbade barnen
    Kritik mot Friends "unselfiekampanj"

    dear boy in outer space

    Bildkälla

  • Vännerna, de nya marknadsförarna!

    Nu tar jag upp tråden igen om det här med att vi är de nya reklamutdelarna. Varför vill företag att vi sprider information till våra vänner? Det är helt enkelt en ofantligt stor skillnad på hur information uppfattas beroende på hur man får den. Information som sprids mellan vänner har större kraft att påverka oss för att vi litar på den informationen mer än på formell information. Det är generellt så att information som går genom starka och robusta vänskapsband har störst kraft, då banden är byggda på förtroende och ett gemensamt engagemang. Om man nu kallar information som sprids mellan vänner för den informella sfären och information som sprids genom gammal betald-rakt-på-sak-reklam för den formella sfären, så vill man ju som marknadsförare att informationen sprids genom den informella sfären för att den har större påverkansmöjligheter. Därav borde det vara bättre att information om nya kollektioner och produkter råkar läcka innan lansering och därmed hamnar och sprids i den informella sfären istället för den formella sfären som sker via till exempel officiella pressmeddelanden. Det är inte heller lätt att kontrollera informell information, vilket gör det svårt att se om företag håller sig till marknadsföringslagen, det vill säga att all reklam ska se ut på ett sätt så att det tydligt framgår att det rör sig om marknadsföring. Det går ju alltid att hävda att informationen man sprider är privata åsikter och inte reklam.

  • Cycling Season 2014

    cycling season 2014

    Alla dessa bloggar, alla dessa människor som skriver och alla dessa människor som läser! Alla dessa chanser att göra världen lite bättre. Vilken fantastisk möjlighet! Jag kände mig träffad när någon påpekade att ganska få bloggare använder sin fantastiska möjlighet att göra världen lite bättre.

    Då kom jag att tänka på något som jag gör väldigt ofta, nämligen cyklar, en energieffektiv form av transport och ett sätt att få bättre hälsa. Hu, det låter lite präktigt, men det är ju så det är. Min tanke är att vi kan peppa varandra att cykla så ofta som det är möjligt. Det är väl ett steg till att göra världen lite bättre! Jag har startat tre olika cykelutmaningar på Endomondo (en gratis app). Gå med i en eller varför inte alla tre, så cyklar vi tillsammans hela säsongen! 

    Utmaningarna:
    Cycling Season 2014 - Most km
    Cycling Season 2014 - Most actives minutes
    Cycling Season 2014 - Fastest 30 km

  • Friday love bombing!

    by the way I'm wearing the smile you gave me

    Ja, det finns så mycket man kan fundera och tänka på, men om sanningen ska fram så är det helt fantastiskt hur mycket inspiration, tröst, glädje, hopp och kreativitet som sprids här på nätet. Därför är det dags för fredagens obligatoriska love bombing!


    Fröken Gul. Nu skriver jag direkt till dig, för det är det enda sättet att skriva det här känner jag. Det du skriver! Det du skriver tror jag precis som någon skrev, bygger broar mellan människor. Det slipar av det ytliga och får oss att tänka på vad som är viktigt i livet. Dina ord ger mod. Mod att vara den man är och att känna att man duger. För det krävs mod att gå under ytan och visa sig mänsklig. Ända är det just mänskligheten som gör oss och som binder oss samman, gör livet värt att leva. Tack för dina ord Fröken Gul! Du har också en himla fin Webshop!

    Linda K. Jag har känslan av att om Linda K försvinner då rämnar hela Internet. För i min verklighet är Linda K själva grundbulten som hela Internet snurrar runt. Heja!

    Mis(s)Match. Min modeinspiration, alltid! Alltid inspirerande och aldrig tråkigt.

    Akan-Kakan. The new tönt in town! Känner mig lite avis, jag vill också kunna skriva så roligt och träffsäkert om vardagliga ting. Älskar´t!

    Librarybeth. Jag har följt bloggen huuuuur länge som helst och det känns som, precis som med Linda K, att hela Internet skulle rämna om bloggen försvann. Librarybeth och Linda K följer man bara, sådan är lagen!

    ...okej, avslutar listan där för den här gången, men fortsätter nästa fredag. Vilka skulle ni vilja "love bomba"?

  • att göra bort sig

    Alltså, det här med att göra bort sig! Förut var det min värsta mardröm att göra bort mig när jag höll ett föredrag, nu drömmer jag om det och hoppas. Hoppas på att jag ska göra bort mig, ramla, spilla vatten på mig eller råka välta något. Vissa nackdelar måste man ju tillslut vända till sina fördelar. Efter en hel del retorikträning, föredrag och presentationer har jag lekt med tanken att göra bort mig med flit. Det finns fördelar med att göra bort sig, stora fördelar, men allt hänger på hur man använder tillfället strax efter. Nu pratar jag inte om att göra bort sig på det långsamma och skavande sättet. När publiken under 30 minuter får se nervösa skakningar fortplanta sig från en söndertummad papperslapp till resterande kroppen. Spännande kanske, men vad sa den där skakande personen? Nä, man ska göra bort sig, pang och sen använda sig av uppmärksamheten och den informella situationen. Just det här med det informella, håll det i tanken, fundera på det! Det är något väldigt intressant med det informella när det gäller information och jag tänker återkomma till det inom den närmaste framtiden. Vad är det jag säger egentligen? Jo, om jag ser fördelarna med att göra bort mig så kommer jag inte bli nervös. Inga skakningar. Kanske gör jag bort mig, storvinsten! Kanske gör jag inte bort mig, funkar det med! Nu, till den där gången då jag gjorde bort mig något så fantastiskt!

    Sommaren 1991, mellan åttan och nian i högstadiet hade min skola ett utbyte med en skola i Estland och jag bodde en vecka hos familjen Villup i Viljandi. De första minutrarna hemma hos dem var väldigt omvälvande, att se familjens hem och att inte kunna göra mig förstådd på engelska mer än halvknackigt med ena dottern som var i min ålder. Jag kommer ihåg att jag och pappan satt i vardagsrummet och pappan bläddrade febrilt i en est-engelsk-ordbok för att lyckas klämma fram några enstaka underligt uttalade engelska ord. Jag fattade ingenting. Ingenting. Efter ca 30 minuters stakande och kroppsspråksövande kände jag att jag behövde pusta ut en stund på toaletten. Ordet toalett snappade pappan i familjen konstigt nog upp och visade mig till ett rum med en mycket konstig anordning till toalett. Jag låste dörren och satt där inne och funderade på hur jag skulle stå ut. Jag bestämde mig tillslut för att det var en erfarenhet och att jag skulle uthärda.

    Jag spolar i den konstiga toalettanordningen och ska låsa upp dörren, men jag kan absolut inte få upp låset. Efter att ha försökt få upp låset i tio minuter inser jag att det är kört och att jag är tvungen att börja ropa på hjälp. Help me! Can you please help me! Hello! Hello, help me please! Den estländska pappan på andra sidan dörren börjar skrika helt galet argt på Estländska. En högljudd och ilsken rapparkalja, men så här efteråt förstår jag att det måste ha betytt ungefär "dumma jävla satans ungjävel". Sen blir det tyst som efter en explosion och dottern säger att hennes pappa ska sparka in dörren. Jag ställer mig längst in i badrummet och efter några sekunder flyger dörren in med ett brak. Den forna dörren blev brasved. Jaha, det var min första timme hos min estländska värdfamilj!

  • Peppande ord till karriärmän

    Inga karriärmän? Kanske dessa peppande ord från tillväxtverket kan få fler män att våga ta chansen. Den som vågar vinner!

    Nähä, ojdå, de här orden vände sig visst bara till karriärkvinnor! Orden är från Tillväxtverkets handbok för kvinnliga företagare, Betydelsefulla möten: Nu är det dags! Det finns visst inga peppande ord till karriärmän. Därför har jag tagit saken i egna händer. Här kommer mitt förslag på peppande ord så att fler män vågar ta chansen att bli karriärmän.

    karriärman

    Dela gärna detta, så att vi kan peppa fler män att våga ta chansen att bli karriärmän!

  • Rätt är så fel

    Att bara träffa folk som du gillar, som tänker "rätt" och som tycker likadant som du gör, är det bra? Visst, ni har det trevligt och ni har lätt för att prata med varandra för ni tänker ganska lika om saker, men i längden, vad innebär det? Vad innebär det när man rekryterar till en tjänst, att leta efter någon som ska passa in som handen i handsken?

    1. Du kommer i stort sett bara få tillgång till det perspektiv som du redan har.

    2. Du kommer inte att utmanas att tänka nytt.

    3. Du kommer att få tillgång till väldigt lite eller/och ensidig information.

    4. Du kommer att ha tillgång till väldigt få infallsvinklar på hur ett problem kan lösas.

    5. Du kommer inte att få tillgång till synergieffekter. Alltså, när ditt sätt att tänka sätts ihop med en annan persons sätt att tänka för att bilda ett tredje, ännu bättre, sätt att tänka kring något.

    6. Du kommer antagligen inte att experimentera med nya sätt att tänka eller göra saker på, utan fortsätter med det du tycker att du är bra på. Competency Trap!

    7. Du kommer inte att få möjlighet att ta emot kritik eller information som gör det möjligt för dig att ta ett bättre beslut. Groupthink!

    8. Nätverkets omfång blir litet. Du kan varken nå ut eller få in information på ett sätt som gör att du får inflytande.

    10. Tillgång till fler perspektiv, folk som inte tänker likadant, bland dina vänner, i föreningar och i arbetslivet kan leda till mindre segregation, mer demokrati och maktutjämning.

    Det tål att tänka på även om det inte är så enkelt i alla lägen, då de flesta vill att saker ska vara optimalt effektivta. Tyvärr, detta kräver en viss suboptimering, men det är viktigt att tänka på de långsiktiga fördelarna. Det är därför "rätt" person är så fel och "fel" person är så rätt ibland!

  • Love bombing!

     
    by the way I'm wearing the smile you gave me

    Ja, det finns så mycket man kan uppröras över, dold reklam och andra ondskefulla saker, men det känns helt oväsentligt när man tänker på all inspiration, glädje och kreativitet som sprids på nätet. Puss och trevlig helg! Så dags för love bombing istället...

    • Min stora inspirationskälla sedan länge, både när det gäller det sinnliga och det bildliga! En kvinna med huvudet på skaft och hjärtat på rätt ställe, Living by W!
    • Alexandra som var med och skapade Foap och nu Story Glory! En stor inspirationskälla! Söker du kunskap om något techigt, då kan du kolla hos Alexandra, Techmama!
    • Sen har vi Nikki Greenkunz, denna fina människa som gör dessa fina saker!

    Den här listan kan bli hur lång som helst mina vänner, men jag tar en paus här och fortsätter nästa fredag.

  • Vi, de nya reklamutdelarna!

    Vi sätter upp lappar på brevlådan, "Ingen reklam tack" och hatar reklam på tv. Däremot i andra medier som till exempel Facebook vältrar vi oss i reklam. Vi vältrar oss i den, rullar i den, skrattar åt, gråter till, äter och sväljer den med hull och hår. Inte nog med att vi vältrar oss i den, vi delar också ut den. Vi tar våra reklamkärror fyllda med reklam och delar ut reklam till alla våra vänner. Barndomsvännerna, kollegerna, chefen och syrran, alla ska få reklam! Du kanske undrar varför det knappt syns till några reklamutdelare på gatorna längre, det är för att vi har tagit över det jobbet, bara det att vi gör det gratis, snabbare och bättre.

    Kanske har du delat First Kiss, du vet den där videon där främlingar hånglar, den är reklam. Ja, eller Zlatans volvovideo, Van Damme för volvo lastbilar eller Mia Skäringers debattartikel. Den sistnämnda delade jag! Fast då var jag omedveten om att debattartikeln var ett samarbete med Proviva. Jag säger inte att det är dåligt eller bra, jag säger bara att flödet på min facbook just nu är som en månadstömning av reklam från brevlådan. Vi konsumerar helt enkelt reklam som underhållning. Underhållning är det väl inget fel på eller?

    Två himla bra inlägg om liknande ämnen...

  • Det ärliga och äkta till salu!

    Fasen, det här blir svårt att skriva om tror jag, men jag skriver, så får vi se var vi hamnar. Jag vill bara understryka, att det här inte är någon konsensusblogg. Helt ärligt, jag är så trött på helt okritiska lovkörer av ditten och datten. Nä, lite friktion och kritik friskar upp!

    Så åter till ämnet! Det finns vissa personer i ens liv som man har en speciell relation med, sådana man litar på i svåra situationer, som håller om en och säger de där ärliga och äkta orden som skänker tröst och hopp. De som vågar slå näven i bordet ibland när något faktiskt är helt förjävligt! Vi vet att dessa personer inte kompromissar med vad de tycker, med de moraliska och etiska värdena som anses vara goda i vårt samhälle. Kanske är det din mormor, din syster, din chef, din bästa vän, men det kan också vara en offentlig person. Tänk dig att du pratar med din bästa vän, din starka etiska kompass i tillvaron, om något överjävligt och sorgligt som drabbat dig. Kanske har din mamma dött, din bror fått en psykos, din son fått cancer eller din man vill skiljas. Tårarna flödar och din vän erbjuder dig en servett att torka tårarna med. Det är bara det att denna gång har din bästa vän bestämt sig för att ta betalt för sina tjänster. Du känner att kommenterarna om gråtandets och servetternas förträfflighet är lite skumma, men ändå passar in ganska bra. Det är inte förrän långt efteråt som du får reda på att din vän är sponsrad av ett servettföretag. Va fan, varför ska man göra något gratis, när man kan ta betalt för sina tjänster!

    Detta är ett försök att fördjupa diskussionen kring buzzningar, Mia Skäringer och Proviva, köpta bloggare och annat, så vad tycker ni?

  • Min måndag är såsom en smärt gran

    Jag är inte den som sprider unkna attityder och sunkiga värderingar. Särskilt inte om måndagar. Nä, nä, mina vänner! Måndagar är som ett blankt blad redo att fyllas, som en lerklump redo att formas, som en häst i startboxen och kanske som en ros som är redo att slå ut.

    Min måndag är såsom en smärt gran,
    såsom en sjungande vattubäck
    och såsom en ung ros,
    när daggen faller vid morgontid.
    Och hennes däjelighets makt är såsom en stor krigshär,
    den där nederslår sina fiender
    med starkt dån och vagnar och resenärer
    och högt ropar: ho kan motstå mig?

    *Inspiration från En hög visa av Gustaf Fröding

  • klant

    pelargon

    Öööh...jaha, har lovat att blogga i hundra dagar, öööh! Höm, jaha, öh. Öhm, men det var trevligt idag, åt en bulle.

    Sen klantade jag mig som tusan, pratade om cancer när en person var med som absolut inte vill höra något om cancer, ÖVERHUVUDTAGET! Som kämpat och väntar, väntar på att antingen bli friskförklarad eller få reda på att cancern spridit sig och då... Ja, då finns det inget mer att göra. Till dess gör jag allt jag kan för att hålla mig ifrån död- och livämnen i hennes sällskap. Hon har själv uttryckt att hon vill ha det så. Fast det är svårt. Jag inser att jag ofta talar om ämnen som berör liv och död.

    Nu börjar pelargonerna spira och jag tänker på dem som vet att de inte får uppleva blomningen nästa år.

  • Feminist eller masochist?

    Att man önskar samma politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och möjligheter oavsett kön är feminism! Det är inte mer komplicerat än så. De, särskilt kvinnor, som inte önskar att män och kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter är ju självklart inte feminister, de är väl mer masochister. Ja, de vill plåga sig själva med ett hemskt och otrevligt samhälle.

  • Drömmar

    Det här med drömmar, jag kan inte skaka av mig känslan att de är mer än ett virvarr av hjärnbrus som ska processas. Nu kan ju inte min känsla göra det mer vetenskapligt, men i alla fall, vissa drömmar alltså! När jag var gravid drömde jag om alla människor jag någonsin träffat. Varje natt, människor i massor, vissa bortglömda sedan länge och vissa som jag fortfarande har kontakt med. Okej, kanske just det handlade om att processa hjärnbrus, men vänta nu, de där gångerna jag funderat på något och sen drömt svaret! Det kallar jag ett himla trevligt och produktivt virrvarr av hjärnbrus! Däremot, har ni någonsin drömt om relationer eller händelser som inte är irl? Ha ha...ja, de är ju i drömmen, men jag menar händelser, relationer eller intryck via sociala medier! Det har jag aldrig någonsin drömt om. Drömmar, är det något att fundera vidare på eller är de bara att glömma och gå vidare?

    I desired always to stretch the night and fill it fuller and fuller with dreams
  • Kanintänder eller bävertänder?

    Min dotter frågade mig, när hon var mindre, om jag trodde att hon skulle få kanintänder eller bävertänder när hon blev stor. Jag svarade att jag inte visste och frågade vad hon själv trodde. Svaret löd ordagrant, "Jag vill ha kanintänder precis som du har".

    Fasen, jag blev riktigt rörd och glad! Så himla glad över att min dotter inte hade några värderingar gällande kanintänder och bävertänder. Det här med värderingar, har ni också märkt att barn lätt snappar upp dessa? Som svampar! Ofta är det värderingar om vad som är rätt, fel, fint, fult, roligt och tråkigt som de tar för sanningar.

    Blogginlägg 3 av 100.

  • pain in the ass self fulfilling feeling

    Åh, vi kan och vi vill, maximera oss, bli den bästa versionen av oss själva! Vi är flexibla och uppskattar alla utmaningar, hur svåra de än må vara! Bring it on! Moooowhaaaa! Gränserna mellan det privata och det publika försvinner allt mer och vi gillar det, gillar att exploatera oss själva! Vi bygger kapitalet i vår egen identitet. Vi har en stor frihet att skapa våra egna liv, våra identiter och hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Som sagt var, allt är möjligt, bara vi vågar och det gör vi! Vi tar med hela oss själva i allt vi gör, det privata, det publika, hjärtat, själen, hjärnan och kroppen, för att maximera värdet. Förfina kroppen, hjärnan och själen. Det är en tuff, men underbar väg mot självförverkling.

    Sen finns det andra sidan av myntet, det finns det alltid! De som också har all frihet. De som också har alla möjligheter. De som nu anses vara onormala och nästintill handikappade. De som inte kan självmanagera sig på rätt sätt. Har du inget jobb, gå på hårdare! Är du alkoholist, ryck upp dig! Är du deprimerad, börja träna! Är du tjock, ta dig i kragen! Är du trött, gå ut och spring! Jag säger inte att alla tänker så, särskilt inte ni läsare, men jag säger att tendensen går åt det hållet allt mer. Faktiskt cirkulerar, särskilt på nätet, en hel del hemska värderingar om andra människor som inte kan ta sig i kragen, vad det än må vara.


    Blogginlägg 2 av 100.

  • Reclaiming sura tanten

    Sura tanten gick förlorad! Fast nu känner jag, att förlora sura tanten inom sig själv är som att förlora sin själ eller nått. Ni känner säkert igen er! För er som inte känner igen er, som saknar en själ alltså, kommer jag nu erbjuda en helt egen sur tant här på bloggen. När ni känner den där ihåliga känslan inom er själva, då kommer ni hit! Okej, ni behöver aldrig lämna den här sidan om ni inte vill!

    Vad blir det då? Ja, tänk er en sur tant, en som ibland springer ut i träskorna och hytter med näven eller som ibland står bakom spetsgardinen och betraktar världen.

    Jag kommer ha kvar inredning-mode-foto-bloggen på tumblr och här blir det bara Sura tanten för hela slanten. Nu startar jag med att blogga ett inlägg per dag i hundra dagar. Tack fina Alexandra och Lalinda för inspirationen att börja blogga igen.

    I övrigt kan ni hitta mig på Pinterest, Spotify, Tumblr, Instagram och Twitter.

Footer:

The content of this website belongs to a private person, blogs.se is not responsible for the content of this website.